Det är något visst att komma till Tomelilla IP, att spela på gräsmattan med den anrika läktaren alldeles intill planen - det är inte för inte att IP kallas för Österlens Wembley.

...men att Idrottsplatsen (IP) ligger där den ligger är för oss en självklarhet, men så var det inte för det unga gardet i 1910-talets Tomelilla. "Planfrågan var en svår paragraf" uttryckte sig Tage Bengtsson. Det var på nuvarande Gustafs torg som de fotbollstokiga ungdomarna höll till. Sönderslagna fönsterrutor gjorde att planfrågan drevs med ytterligare kraft.

Den första ansatsen gjordes av Tage Bengtsson och Holger Rozenkrantz. Dessa bägge begärde "audiens" hos direktör Zeiler och frågade om det gick att hyra en tomtplats, men det gick inte. Åkern skulle användas till potatisodling.

Efter några års enträget sökande riktades blickarna österut och bortom kapellet. Vid skogsbacken skulle det gå att spela fotboll utan att några rutor skulle vara i vägen. Efter samtal med lantbrukaren M. Hård fick föreningen arrendera mark för 100 kronor per år.